De flesta dukar som används till membranstrukturer är vävda med någon typ av beläggning. Vid sidan av dessa ser man även laminat och folie. Dessa är dock mer ovanliga.

Anledningen till beläggning av dukarna är givetvis att duken skall bli beständig mot väder och vind och då framför allt UV-strålning. Beläggningen hjälper också till att stabilisera varp och väft vilket är viktigt för en stabil membranstruktur. Utan denna hade det också varit omöjligt att svetsa ihop dukarna för att nå rätt form. Beläggningen består av flera lager vilka stegvis kallas för prime coat, top coat, och surface sealing.

De två vanligaste dukarna för utomhusbruk kallas PVC belagd polyesterduk och PTFE belagd glas duk. Överlag så är den mest användbara duken PVC belagd då den är både billigare och mer lätthanterlig än PTFE duk.  

Högkvalitativ PVC belagd duk kommer ofta med en top coat av PVDF som gör duken än mer hållbar. En vanlig uppskattning är att PVC belagd i hög kvalitet bör hålla i 15-20 år.

PTFE duk är just gjord av glas filament vilket gör duken mycket känslig mot böjning. Duken i sig är även dyrare att tillverka men den håller å andra sidan under mycket lång tid. PTFE dukar har av även goda självrensande egenskaper och behöver minimalt med underhåll.

Man kan säga att PVC dukar lämpar sig bäst för projekt med begränsad budget och behov för ned/uppmontering. PTFE dukar lämpar sig bäst vid permanenta strukturer med en högre budget. Till membranstrukturer för inhomhusbruk kan i stort sätt vilken duk som helst användas, såvida att den är brandsäker.

Man kan säga att dukar är ett levande material och de flesta dukar har lite åtskilda egenskaper. Det man framför allt måste veta är dukens stretch i varp och väft. Den är inte alltid lika stor varför man måste ta med detta i beräkningar innan man tillskär dukar. Producenter till dukar för membranstrukturer anger oftast förhållandet mellan varp och väft i sina dukar. Detta kan man dock inte alltid lita på i och med att denna detalj är mycket viktigt för att strukturen skall stå perfekt i slutändan och exakt rätt spänning skall ligga jämt över hela seglet. Därför får man ofta mäta detta förhållande på den rulle duk man har att tillgå. Detta kan göras med en biaxial test.

Tjockleken på duken man använder står givetvis i förhållande mot hur hårda påfrestningar den skall stå emot. Man mäter ofta dukarna i gram/kvm även fast det viktigaste är hur den tensila styrkan i tyget är. En tung duk behöver ju nödvändigtvis inte vara så stark. Dukar tillverkade för just membranstrukturer följer dock ungefär samma principer. Styrkan i duken man skall använda fås fram efter vind och snötest. Genrellt sätt delar man in dukar efter 5 typer, Type I, Type II, Type III, Type IV, och type V.

En av membranstrukturers fördelar är just dagsljus-ljusgenomsläppligheten. Denna ligger vanligtvis i ett spann mellan 7-10% i jämförelse med ca 3 % hos vanliga byggnader(fönster). Detta betyder det inte behövs extra belysning även under molniga dagar. Ljusgenomsläppligheten är även en viktig arkitektorisk faktor vid uppbyggnad av mer komplexa strukturer. Det är fullt möjligt att styra ljus och planera ljusgenomsläppligheten genom att forma strukturen efter solen.